sitter och äter en äpple-kanel-risifruti som smaker nästan lite jul. Jag är hur glad som helst att min dator fungerar igen lite grann. Jag funderar lite, inte om storheten utan om minskan.
Minskan av byar, städer, ställen, länder, världen och sådant.
Det är väl relativt självklart, att i en by som är i storleken av denna byn jag kommer i från (sommenhardt) alla har träffat varandra ngn gång.
Och i calw (staden som ligger närmast sommenhardt) händer det då och då att ngn vuxen, som man egentligen inte känner till, kommer framm till en och hälsa. Eftersom dom känner ju ens pappa eller mamma och kännde till och med mig från o med ”när jag var liten”.
vänner som flyttade i från stockholm, tillbaka till tyskland, träffar varandra över olika människorna och vännskaper i helt andra städer. Och när dom pratar om stockholm, visar sig att båda känner till mig.
Själva stockholm är inte bättre, liksom. Det går inte en enda dag när man inte träffa/ser en bekannt, en vänn eller en kännd person på gatan, på tåget, på cafét eller var som helst.
i går t.ex. såg jag alla tre.
Men om clara berätta till mig, att hon har ringt, genom hennes nya företags-telefonfrågo-jobb, till ”kreissparkasse” (en tyskt bank) i calw, för att ställa sina frågor precis till dom, då undrar jag:
är även hela världen så små?
Eller var det bara ett stor tillfället?
clara sa att dom inte var särskilt trevliga. vilket jag redan visste. Eftersom jag har ju, när jag var liten oftas lekt med en av deras döttrar. En annan dotter av en av dom sjöng med mig i kören och en son gick i samma klass med mig. Minst fyra till av dom bor också i sommenhardt...
einen vorweihnachtlichen apfelzimt-risifrutti essend, immer noch in grösstem glueck dass mein laptop nun zumindest provisorisch wieder funktioniert, mache ich mir gedanken, nicht über grösse sondern eher ueber kleine.
die kleine von orten städten dörfern ländern, der welt. all so etwas.
es ist wohl relativ natuerlich dass sich in einem dorf in der grösse von meinem heimatdorf (sommenhardt) ein jeder kennt oder zumindest irgendwann, in irgendeinem zusammenhang schon einmal begegnet ist.
dass man in calw (die stadt, die gleich bei sommenhardt liegt) ab und zu von erwachsenen angesprochen wird, die man selbst nicht kennt, die aber seine eltern kennen und dich noch von frueher kennen, als du noch klein warst, ist im prinzip auch nichts aussergewöhnliches.
freunde, die aus stockholm zurueck nach deutschland zogen treffen sich, ueber mehrere ecken und bekannte in völlig anderen städten wieder und kommen darauf, wenn sie ueber stockholm sprechen, dass mich weder der eine noch der andere irgendwie kennt.
stockholm selbst ist auch kaum anders. es vergeht knapp ein tag an dem man nicht einen flüchtig bekannten, einen freund oder auch einen musiker oder so, auf der strasse, in der bahn, im cafe oder sonstwo trifft/sieht.
gestern zum beispiel war von allem jemand dabei.
wenn mir aber clara erzählt, dass sie gestern durch ihren neuen job bei einer art betriebs-telefonumfragen-firma, bei der sparkasse in calw anrief um ausgerechnet die angestellten dort zu befragen, frage ich mich ernsthaft:
ist die welt wirklich so klein?
oder, sind das alles lediglich grosse zufälle?
Die angestellten der kreissparkasse calw waren, laut clara uebrigens besonders unfreundlich. was ich eigentlich schon wusste, da ich manche davon kenne. als ich kleiner war spielte ich regelmässig im garten einer tochter eines solchen. eine andere tochter war in meinem chor. ein sohn in meiner klasse und mindestens vier weitere wohnen ebenfalls in sommenhardt.
///.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar